Booker James

SABOTERA DIN SANS MED JAMES BOOKER

James Booker: Resurrection of the Bayou Maharajah (Rounder CD 2118)

James Booker, tillsammans med Professor Longhair den trevligaste bland New Orleanspianisterna att bekanta sig med, har länge tillhört mina favoriter bland sanssabotörerna Men, för en tid sedan kom två CD som överträffar det mesta: den ovan nämnda och den instrumentala Spiders of the Keys. Båda inspelade live på the Maple Leaf Bar i New Orleans 1977 – 82.

Det här är musik utan skyddsnät direkt från ett galet genis hjärta. Booker låter som en reinkarnation av Jelly Roll Morton, Chopin och Thelonius Monk. Han har spelat med Fenton Robinson, Joe Tex, Aretha Franklin och ibland är det han som står för pianot på Fats Dominos plattor.

Egna plattor finns på en mängd bolag som JSP, Sundown, Rounder och Island. Innan Resurrection of the Bayou Maharajah fanns det dock ingen riktigt helgjuten Booker-platta. Visst, där fanns strålande spår som på ett par av Rounder-platttorna som New-Orleans Piano Wizard:Live. Den är inspelad i Schweiz och tyvärr kan man där reta sig på det idoga ”vita” taktfasta handklappandet. Så typiskt för bluesplattor inspelade live i Europa.

På Maharajahplattan rör det sig tack och lov om en helt annan publik och miljö. Den lilla baren i New Orleans är naturligtvis perfekt för Booker. Här kan han släppa loss hela sin halsbrytande reportoar. Ofta är det en hisnande dialog med barjästerna , ibland struntar dom fullständigt i Bookers galloppernade på tangenterna.

Här blandas Lawdy Miss Clawdy med Tico Tico. Minutvalsen och Irene Goodnight. Allt med den intensitet vemod och explosivitet Booker är mäktig. Inledningsspåret Slow Down/Bonie Maronie/Knock On Woood/I Heard It Through the Grapevine/ Classified sliter han fram ur sin trasiga själ under kvidanden och gnyenden. Ett av de nakanste utspel jag hört på skiva . I min CD har den snurrat veckovis.

Ja, är ni intresserade av vad man kan göra med sin röst och sitt piano om man heter James Carrol Booker och ni inte är rädd för den otroliga mix och det ibland snudd på smärtsamma utspel han presenterar är det här en unika CD. Så småningom kommer den att räknas till de legendariska. Jag kan bara tänka mig en Live-platta som kan mäta sig med den: Hound Dog Taylors Bewaree of the dog.

Booker dog bortglömd sittandes i rullstol på ett lasarett några dagar efter sista spelningen på hålet i väggen Maple Leaf Bar i New Orleans. Ett hårt liv med drogberoende enda från tonåren hade gjort sitt.

Jan-Anders Eriksson