Kurka eller inte kurka


ATT KURKA ELLER INTE KURKA

Ordet dök upp i Eyvind Johnsons ”Här har du ditt liv”. Romanens Olof var14
år gammal och arbetade på en såg. Jobbet var slitsamt. Men inte så hårt att
han kurkade. Med andra ord; han gav inte upp, blev inte helt färdig eller
ramlade ihop. Det var ett lagom slit.

Jag la ifrån mig boken. En mängd minnen dök upp. Den ettrige backen vars
specialitet var en språngnick ett par decimeter ovanför den stenhårda
marken på Kamrums fotbollsplan. Han kurkade aldrig. Läraren som med en
smäll i dörren och illröda öron lämnade det stimmiga klassrummet. Han
kurkade ständigt.

Jag hade saknat ordet. Och beslöt att börja använda det igen. Insåg att det
inte finns någon riktigt bra ersättning på svenska.
Dagen efter låg jag på åsen vid sommargravarna uppe i Rikti-Dockas och
tittade på de föränderliga molnen. Jag hade inmundigat en grillad modern
korvvariant och en folköl. Den idoga labradortiken Nikkan sprang omkring
och försökte dra upp tallplantor med rötterna.

Jag berättade för mitt sällskap att hon aldrig kurkar. Förklarade ordet.
Som vanligt trodde dom att jag svamlade.

Nere vid parkeringsplatsen vid nybygget var en ung familj med en liten
treårig flicka. Hon sprang omkring ställde obegripliga frågor och uppmanade
modern att göra än det ena och än det andra. Mitt sällskap undrade;
-”Det var en livlig flicka blir hon aldrig trött”.
Varpå modern utbrast ;
-”Hon kurkar nog i bilen på väg hem”.

Ordet levde. Hon använde det fullständigt självklart. Mitt något söderifrån
komna sällskap hade aldrig haft en aning om ordets betydelse utan min
undervisning.

Smått ivrig skulle jag fråga varifrån dom kom; Harads, Överkalix? I samma
ögonblick ringde min mobil. Medan jag bortvänd försökte koncentrera mig på
den grumliga rösten i luren drog dom iväg i sin Volvokombi.

Jan Anders Eriksson