Tramontana
Juan Andres Ospina Big Band
Ser Sound Studios

Colombianskt storband. Den Bogata-födde kompositören Ospina leder bandet som består av musiker från Kanada, Israel, Schweiz, Grekland, Portugal, USA, Argentina. Titelspåret är elegant storbandsjazz med ett somrigt flygande tenorsolo av Justin Flynn (USA) och ordlös mästerlig sång av Sofia Ribeiro. (Portugal). Hennes röst förenar sig helt med orkestern, det för mina tankar till Bobby Erikssons Utskärgård. (Så kan det vara med ett Colombianskt storband.) Det mest personliga solot står Paquito D’Riveras (Cuba) sopransax för i ”Todavia No”; fritt, avspänt, ledigt, med ett mjukt sväng flyger hans sax högt över det övriga storbandet. Om man av CD:n Tramontana förväntat sig ett galet, lössläppt Cumbia-sväng blir man kanske en aning besviken. Dock, den avslutande ”Ver Llover” av Lucia Pulido (Colombia) bygger på rytmer från Colombias Stilla Havs-kust, där bidrar hon själv med vass sång. Franco Pinnas (Argentina) perkussion smattrar och rullar och får Alex Terriers (Frankrike) sopransax att lyfta.

Jan Anders Jatte Eriksson

Shinya Fukumori Trio
For 2 Akis
ECM

Tysk/fransk/japansk-jazz.

Stycket ”Hoshi Meguro No Uta (Star Tour Song)” som också inleder och avslutar albumet är sällsynt vackert stycke musik. Walter Langs piano öppnar med en-tangents-spel innan Matthieu Bordenaves spröda Stan Getz-liknande sax kommer in tillsammans med Fukumoris mjukt tassande trummor. Bilder av dimmiga japanska trädgårdar träder fram. Så fortsätter ”For 2 Akis” albumet igenom med ömtålig – ibland flöjtlik – tenorsax, varsamt piano och ett varierat glest trumspel. Söker man litet mörkare buller finns det i slutet av The Light Suite där Fukumori slår hårdare med stockarna. Här hetsar Lang mer frenetiskt på pianot och Bordanave spräcker loss på tenorsaxen. ”For 2 Akis” kan som helhet sägas vara en typisk ECM-produkt; sval, lätt melankolisk, lite blyg. Om man inte är uppmärksam kan den tassa omärkt förbi…

Jan Anders Jatte Eriksson