En magisk självklarhet


En magisk självklarhet – Lennart Sjögren

Det sveper en mörk kosmisk vind genom Jan-Anders Erikssons bildvärld. De totalt utlämnade existenserna – ett hus, en människa, en taggig skogshorisont eller något annat – står där i ett ofattbart ödsligt ljus. Det ljuset tycks komma ingenstans ifrån, det bara finns där och är ett med existensen.

Att säga så låter magistralt, det är det också, men mitt i denna utlämnadets tillvaro finns det också en humor som ger plats åt det absurda och därigenom får ödsligheten en nära, mänsklig dimension: Det finns en röst här!

Här sker också mötet mellan den för ögat synliga verkligheten och den andra verkligheten som ligger i gränszonen mellan dröm och verklighet och där alla möjliga förvecklingar kan uppstå. Vägen ligger öppen för en öververklighet där siktdjupet klarnar.

Bilderna är egendolmligt fastnaglade och oavvisliga – om det är vid sekunden eller vid evigheten – men i detta statuariska försiggår ständigt den dramatik som uppstår ur formens förtätning och en kolrit som har med konstnärens egna hjärtslag att göra.

Att gå in i Jan-Anders Erikssons målningar är att gå in i en fälla som det är svårt att ta sig loss ur. Man får ge sig på nåd och onåd åt en bildvärld där det självklara blir magi och magin en verklighet.

Lennart Sjögren