Tjuvmjölka kosmos

Posted by .

Tomas Tranströmer läser egna verk – författarröster 23, Sveriges Radios
Förlag – CD
Verner Aspenström läser egna verk – författarröster 24, Sveriges Radios
Förlag – CD

Tjuvmjölka kosmos och överlev

Du som ordentligt kollat upp att din pension är placerad på allra bästa
sätt. Du som ivrigt följer A-ekonomi och känner trygghet inför ditt
kapitals framtida växande. Du som rostskyddsbehandlat din bil, du som kännt
efter under armarna och är trygg i förvissningen om att där finns absolut
inga knölar. Du som sett till att skaffa en bra och funktionsduglig dator
så dina barn lätt kan hänga med i utvecklingen, Du som tagit in dina staket
för vintern, känner till och kan använda alla funktioner på din
mobiltelefon och du som åker till jobbet varje morgon i en bil med airbag
och nya vinterdäck har kanske fullständig koll på tillvaron och inget
behov av Poesin.

Ni andra som famlar efter något att hålla er i nu när himlen inte längre är
trovärdig och nöjet av fredagsfyllan inte uppväger lördagens baksmälla, ni
som inte ens begriper att man ska ha ett skydd på bilens dragkrok. Ni kan
måhända finna tröst i poesin och som Ekelöf säger “mätta din hunger med
hunger”.

Har det allt mer stegrande vintermörkret gjort dig för trött för att själv
läsa så har Sveriges Radios förlag en lång rad inspelade röster som du kan
lyssna till och lindra plågan i din sargade själ.

De allra flesta poeter läser sina egna dikter befriade från tröttande
skådespelarmaner. Själv har jag under en lång rad av dagar låtit främst
Tomas Tranströmmer ochVerner Aspenström snurra i min CD-växlare. Båda
läser chosefritt och naturligt. Aspenströms röst spricker i sjukdomsdikter
som t.ex Smärtan från samlingen Israpport . (Där påminner han om Ekelöfs
sista inläsningar när strupcansern gjort Ekelöfs röst lägre, dovare och än
suggestivare.) Ibland tar Aspenström i lite väl mycket som i klassikern
Sardinen på tunnelbanan som förlorar lite av sin underfundighet.

Tranströmmer är hela tiden avslappnad men ändå mycket fängslande. Metaforer
som “Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde”, “Jag har låga stränder om döden
stiger två decimeter översvämmas jag” och “Jag har examen från glömskans
universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket” etsar sig in
i och kräver stor plats i hjärnan. Det kan orsaka förvirring i
vardagskontakten på posten och handelsboden när man t.ex vid kassan
plötsligt utbrister “Låt dem känna utan ängslan de kamoflerade vingarna och
Guds energi hoprullad i mörkret” .

Vill man lyssna till en mer utstuderad röst väljer man Erik Lindegren vars
“moderna” dikter i idag kan kännas överlastade och konstruerade men hans
suveräna läsning sopar undan all sådana betänkligheter. Tillsammans med
Nils Ferlin, Stig Dagerman, Per Lagerkvist – och naturligtvis solitären
Gunnar Ekelöf – tillhör Lindegren de mest medvetna och skickliga
inläsarna.

En av de få som inte förmår gripa tag med sin röst är Harry Martinson som
läser stappligt och oengagerat. Å andra sidan läser Elisabet Rynell
alldeles för “bra”, hon tar i så mycket att dikten förlorar sin
trovärdighet. Hon finns på “Röster i leken” där Eric Fylkeson på två
kasettband samlat 18 nutida poeter, förutom Rynell, t.ex Birgitta Lillpers
och Stig Larsson.

Andra poeter som humoristiska och pratsjungande Bengt Berg och Elsa Grave
har Fylkeson samlat på två LP-skivor “Svenska poeter I och II”. Lennart
Sjögren och Göran Sonnevi har t.ex “Bokbandet ” gett ut på CD.
Inskaffar man någon av Bakhålls tre CD;n med “Litterära röster” kan man få
lyssna på poetiska giganter som Ezra Pound, Oscar Wilde(!). TS Elliot,
Dylan Thomas (sagolik läsning), Majakovskij och James Joyce förutom mera
närliggande som Sonja Åkesson, Selma Lagerlöf och Karin Boye.
Att lyssna på poeter kan också vara en väg in till deras lyrik. När jag
genom ett nummer av poestidningen Katten kom i kontakt med den “snåriga”
poeten Katarina Frostenson och lyssnade på hennes rytmiska läsning blev det
lättare att själv läsa henne.

Ja, tar man flitigt del av dessa poeter har man chans att komma så nära en
aning om meningen med livet som möjligt. Om man nu inte redan är helt
övertygad om att det är att vårda sina prylar, sköta sin kropp, försöka
klättra på någon slags karriärstege, ta en veckas solsemester och “ladda
sina batterier” så man kan fortsätta vårda sina prylar, sköta sin kropp,
klättra på …… o.s.v

Jan Anders Eriksson