Dolphy Eric – Musical Prophet


Musical Prophet
The Expanded 1963 New York Studio Sessions
Resonance Records

Dolphy! Är jag av någon outgrundlig anledning dyster till sinnet, seg och handlingsförlamad, är det allra bästa sättet att ta mig ur detta eländiga tillstånd; hög ljudvolym och på med I’ll Remember April med Charles Mingus och Eric Dolphy från Antibes 1960! Efter ett långt pianosolo med Bud Powell brakar Dolphy in på basklarinett tillsammans med Booker Erwins tenorsax (Mingus bas, Dannie Richmonds trummor). Det hela utvecklar sig till en veritabel glädje-fnatt-duell dem emellan. ”He was a saint in every way, not just in his playing” sa Mingus om Dolphy.  Och Dolphy har verkligen en högst personlig, oefterhärmlig glidande, flytande, bräkande ton både på altsax, basklarinett och flöjt. Nu har Resonance Records kommit över alternativa tagningar till albumen Iron Man och Conversations med stycken som Music Matador och Mandrake. Har man dessa album finns kanske ingen anledning att skaffa Musical Prophet men då missar man den förhöjda ljudkvalitet och två tidigare outgivna spår; det mörka Muses for Richard Davis med basklarinett och stråkbas och den svårartade smått galna ”sången” A Personal Statment. Dessutom ett fint 100-sidigt häfte.

Dophy dog av komplikationer efter diabetes i Berlin 1964, 36 år gammal. Dolpyhs död drabbade Mingus som en svår chock. Mingus misstänkte att Dolphy föll offer för rasister. Två oumbärliga album med Dolphy, förutom de med Mingus; de eldigt expressiva inspelningarna från den lilla klubben Five Spot i New York 1961 med, den tidigt bortgångne, trumpetgeniet Little Booker och de delvis brutala livsinspelningarna med John Coltrane från Village Vanguard samma år. Dessutom den allra hippaste t-tröjan är den med Eric Dolpyhs ikoniska profil och basklarinetten!

Jan Anders Jatte Eriksson