Dolphy Eric

Dom gudarna älskar dör unga 4.

Eric Dolphy. Altsax, basklarinett, flöjt. Född 1928 i Los Angeles – död 1964 under turné i Europa.

“He was a saint in every way, not just in his playing” sa Charles Mingus om Eric Dolphy. Alla samtida musiker utom Miles Davis lovordade Dolphy. Jo, även Miles älskade honom som person och respekterade Dolphys kunnande som musiker. ”Jag kan bara inte med hans spelstil”, sa Miles. Och Dolphy har verkligen en högst personlig och oefterhärmlig ton både på altsax, basklarinett och flöjt.

En som däremot lovordade Dolphy var som sagt Charles Mingus. I Mingus band kunde Dolphys säregna glidande, flytande ton blomma ut för fullt. Liveinspelningarna med Dolphy och Mingus från Antibes (Mingus – passion of a Man CD-box hos Rhino) från 1960 är makalös fri-form när den är som allra bäst. Lika solitär är Dolphy tillsammans med det tidigt bortgångna trumpetgenit Booker Little i de eldiga inspelningarna från den lilla klubben Five Spot i New York 1961 (Gigant of Jazz CD) och de bitvis brutala liveinspelningarna med John Coltrane från Village Vaungard (Impulse CD) samma år.

En mer tillbakalutad och organiserad Dolphy hörs på The Blues and Abstract True (Impulse CD) där Dolphy under Oliver Nelsons ledning spelar tillsammans med bland andra trumpetaren Freddie Hubbard. Av Eric Dolphys inspelningar under eget namn rekommenderas Far Cry med Little Booker (New Jazz CD) och Outward Bound (New Jazz CD). En mer avantgardkryddad Dolphy får man ta del av på Out to Lunch (Blue Note CD).

Den älskvärde Eric Dolphy dog under mystiska omständigheter i Berlin 1964. Dolphys död drabbade Mingus som en svår chock. Mingus som missstänkte att Dolphy föll offer för rasister blev sig aldrig riktigt lik efter Dolphys död. Saknaden var för stor.

Jan-Anders Eriksson