Övriga Sverige tycker

Jan Grubb, Kulturtidningen Volym
”Välsignade landskap”
Galleri Versalen, Sundsvall

”Titeln på utställningen säger en hel del om vad Jan-Anders Erikssons (Jattes) bilder handlar om. En själslig ton som inte märks direkt utan kommer så småningom, smyger sig på. Titlar som Två änglar eller Gud bekräftar en del om vad det finns för utgångspunkter.

Förutom känslan av en dialog med Gud och existensen kan man uppleva att mellan de kantiga gestalterna finns markerade avstånd. De står vända från varandra i kanjonliknande landskap där mörker är allenarådande. Både på det psykiska planet och i de landskap som verkligheten utspelas i.
Ibland finns det vattendrag med, eller antydningar, det är atmosfär av mörker, stråk av kadiumgult mot koboltgrönt och krapplack. Dis.
Landskapet är vidsträckt och på dess scen spelar människan upp i sin ödesdigra nakenhet. Förnimmelsen av avstånd växer för att till slut övergå i övergivenhet. Just övergivenhet är också en rubrik som skulle kunna finnas under utställningens titel.
I Jattes husbilder som ursprungligen är foton av gamla hus och sedan behandlats med lager av emalj finns ett liknande uttryck. De övergivna husen blir liksom hans målningar anrop över tomhetens hav.

Curt Bladh Sundsvalls Tidning:

”I sin konsekvens ­ också i färgvalet: mest svart, och stråk, tillfälliga lager av rött ­ är hans bilder på någotvis ofrånkomliga; det går inte att värja sig för den övergivna ödsligheten han skildrar. Ändå gör han det inte utmanande utan med ett oändligt vemod, en stor sorg.”
Christer B Jarlås  Länstidningen Östersund:
”Oljemålningarna och emaljerna på Galleri Remi är konst med tanke och mening. Konst som har en väldigt direkt kommunikation med betraktaren. Jag ser ett oerhört skickligt måleri som griper tag.”

Carl-Gustaf Wikstrand Bohuslänningen:
Med färg och ljus kan mycket åstadkommas
Kolorist som går på djupet

Det finns en intensivt känsloladdad aura kring den här utställningen. Jan-Anders Eriksson är på ett sätt kolorist eftersom ljus och färg ofta blir bärare av avsevärda estiska egenvärden. Det lyser och skimrar, ofta mot bakgrund av ett dunkel som ibland övergår i ren svärta. Förutom det svarta är rött en vanlig karaktärsfärg som bidrar till målningarnas uttryckskraft. Världen har must och substans av ljus, himmel och jord. Men samtidigt spelar han på djupa psykolgiska klangbottnar som går långt utöver det rent måleriska. Och här finns drag av naturromantik, skräckvisioner och något dramatiskt hotfullt. Ibland tycks världens undergång vara ett faktum.
Läs hela recensionen »»

Britt Nordberg, Bohuslänningen:
”Bestående är den expressionistiska tonen som också har drag av surrealism.
Målningarna är laddade med en ångest och en känsla av apokalyptiska uppenbarelser,
av undergång och uppståndelse. …Han har hittat sitt högst personliga sätt att
ge uttryck för sin existentiella hållning.”

Stig Carlsson, Norrländska socialdemokraten:
”Jan-Anders Eriksson målar på ett starkt personligt sätt. Det är en kompromisslöshet som inte låter sig inlämmas i några bestämda riktningar. Den som ofta vandrar på utställningar och för det mesta möter ekon av andra konstnärer och andra stilar hos varje enskild målare känner en stark sympati för Jan-Anders Erikssons måleri just därför att de så lite liknar ett annat måleri.”

Marianne Söderberg, Norrbottenskuriren:
”Ett uttrycksfullt och kompromisslöst måleri som glöder i sitt mörker och roar med sin underfundiga humor.”

Crispin Ahlström, Göteborgsposten
”Nog är han mycket av en bildkonstens nåjd. I måleriet närmar han sig surrealismens halvt drömda verkligheter – i emaljerna är han realist, men så knapp i sitt uttryck att känslan av overklighet blir nästan densamma. I båda fallen betonar han ordlösheten och tystnaden, han laddar sina bilder med det outtalde.”