Redman Joshua

Joshua Redman
Walking Shadows
Nonesuch

Sängkammarjazz.

Här har dom verkligen inte hållit igen med stråkarna. Ibland som i Lush Life och Easy Living så mycket att Joshuas spröda, ja nästan trötta, saxofon med nöd håller sig flytande i allt det goda söta. Sentimentalt och dramatiskt i överdos. I Joshuas egen Last Gimps of Gotham som har ett påtagligt mörker fungerar den överdådiga orkestreringen bättre. Skönt befriade är de spår utan stråkar och med Brad Mehldaus piano; Let it Be, Star Dust och Final Hour. Även om Joshua i slutet av Beatles-låten sträcker ut och brölar loss rätt ordentligt vill det aldrig lossna riktigt. Ren, enkel, tidlös och innerligt skön är dock Bach Adagio med bas och lätt rasslande trummor till Joshuas känsliga Lars Gullin-liknande sax.

Jan-Anders Eriksson